Hannar och honor kommer från
olika världar brukar det heta. Men i verkligheten kan skillnaderna vara hårfina
En enda gen styr könsbeteendet
hos mushonor. Slås genen ut börjar de omedelbart bete sig som hannar
Detta verkar särledes gälla hos
möss och andra däggdjur vars sexuella liv styrs av så kallade feromoner, en typ
av doftämnen som utsöndras för att locka till sig individer av det andra könet
Utan genen började mushonorna
bete sig precis som mushannar. De försökte bestiga andra möss de stötte på,
även riktiga hannar, de stötte med underkroppen som om de hade manliga
könsorgan och de utstötte samma läten som hannar använder sig av när de ska
locka honor
Det innebar inte att de slutat
fungera som honor rent fysiskt. Några av dem födde ungar precis som vanligt.
Men de var uppenbart kluvna i sin inställning till avkomman, som om de inte
riktigt visste vad de skulle göra med den. De tog illa hand om ungarna och var
dåliga på att skydda dem
hona o hane
lika som bär, snar en gen
kvinna lik man, japp
bestigning, av an’
läto o barnskit, stön, i
kvinna som man, japp
med extrafin gen
biologin tas till skyn
gudinna, av man
~
“Inom varje hona döljer sig en hanne”, i Sydsvenskan,
8 augusti 2007. s. A24.
